Hypnosbehandling – metoder inom sjukvård och friskvård

Hypnospsykoterapi är ett samlingsbegrepp för psykoterapiformer, som använder sig av förändrade medvetandetillstånd inom ramen för psykodynamiska och kognitiva förklaringsmodeller. Fördelen med dessa behandlingsmodeller är att de intensifierar bearbetning av problemområden och möjliggör en djupare förståelse av egenproblematiken, vilket resulterar i snabbare och säkrare förändringsprocesser.

Hypnos är ett begrepp, vilket både beskriver ett förändrat medvetandetillstånd (trancetillstånd) samt olika behandlingsmetoder och tekniker. Det vanligaste förändrade medvetandetillståndet (FMT) är sömnen, där vi tillbringar en tredjedel av våra liv. Ett annat vanligt FMT är drömmen, som både fysiologiskt och upplevelsemässigt är klart skilt från både sömn och vaket tillstånd. Med intervaller om ca 90 minuter går vi in i REM-sömnperioder (rapid eye movement) och vi drömmer varje natt även om vi bara minns en liten del av våra drömmar. Hypnos brukar beskrivas som tillhörande en grupp av FMT som kallas trancetillstånd. Medvetandet är aldrig konstant, utan förändras ständigt, även under dagen. Vi kan märka dessa naturliga vardagstrance fenomen genom att vi under dagen är olika mottagliga för intryck på känslomässiga och intellektuella nivåer.  De flesta av oss har noterat att vi föredrar intellektuella aktiviteter under speciella tidpunkter under dagen, och hellre gör rutinuppgifter under andra delar av dagen,  har störst behållning av socialt umgänge vid andra tillfällen etc.

De flesta av oss upplever mer av omvärlden genom synintryck än genom de övriga sinnena. Med hjälp av synen kan vi uppfatta händelser som inte alltid är tillgängliga för våra övriga sinnen. Visuella minnen är för de flesta av oss speciellt livfulla och bestående. Det är mer troligt att vi förväxlar eller glömmer någons röst, jämfört med synbilden av ansiktet. Det är också lättare att frammana synintryck i vårt inre, jämfört med exempelvis luktminne eller känselminne. Detta är anledningen till att flertalet hypnosmetoder och tekniker vilar på visuella bilder. Jag kommer därför inledningsvis att fokusera på de metoder som kallas för imaginativ psykoterapi eller styrd dagdrömsteknik. Avslutningsvis kommer jag även att kortfattat beskriva andra hypnosmetoder, såsom regressionshypnos, hypnoanalys, Ego-state behandling samt suggestionsterapi/självförtroendeträning.

Historiskt har det funnits en föreställning om att det finns faror i att allt för mycket involvera sig i den inre världen med minnen, fantasier och framtidsdrömmar. Forskning under ett antal år har gång på gång visat att livlig föreställningsförmåga inte påverkar verklighetsuppfattningen på något negativt sätt. Tvärtemot har det visat sig att ju bättre förmåga en person har att imaginera och sätta ord till dessa föreställningar, desto bättre förmåga har människan till att uppleva glädje, vara kreativ i arbete samt socialt liv, att bättre kunna skilja mellan inre och yttre verklighet samt blir mindre besvärade av okontrollerade tankar och föreställningar. Patienter som har påbörjat imaginativ psykoterapi visar också ofta på en högre grad av motivation, då livfullheten i de inre bilderna öppnar upp för nyfikenhet för en upptäcktsresa i det inre.

Carl G Jung som levde mellan 1875 till 1961 var en av de mest berömda psykiatrerna i Schweiz och anses som en av förgrundsgestalterna inom den psykoanalytiska rörelsen. Han var ledare för den så kallade zürichskolan, samarbetade med Sigmund Freud, och efter en brytning utarbetade han en delvis egen psykologisk teori. Ett par år före sin död blev Jung tillfrågad om han kunde tänka sig att skriva ner några av sina viktigaste och mest grundläggande idéer, så att det hela blev begripligt och intressant för vuxna oinitierade läsare. Jung sade med stor fasthet nej, då han aldrig tidigare hade försökt popularisera sina verk. Efter ett uppskattat TV-program började Jung få brev från människor utan särskild medicinsk eller psykologisk utbildning som fängslats av Jungs anspråkslöshet, charm, pondus och humor. Det var då han hade en nattlig dröm som för honom fick den allra största betydelse. Han drömde att han istället för som vanligt sitta i sitt arbetsrum och tala med lärda doktorer och psykologer som kom till honom från världens alla hörn, stod någonstans på en allmän plats och talade till en stor samling människor. De lyssnade till honom och förstod vad han sade…………..När förläggaren efter ett par veckor på nytt frågade om Jung ville skriva en bok för den stora allmänheten, lät Jung sig övertalas eftersom drömmen hade ett så tydligt budskap till Jung. Denna boks titel är ”Människan och hennes symboler” och utgavs kort efter Jungs död.

Freuds topografiska modell med de tre skikten i personligheten representerar olika grader av medvetenhet, det vill säga omedvetna, förmedvetna och medvetna processer. Med omedvetna processer avsåg Freud föreställningar och känslor som bottnar i de medfödda drifterna sexualitet och aggressivitet, vilka trängts bort ur det medvetna minnet. De omedvetna processerna kan inte studeras direkt utan ger sig till känna på olika förtäckta sätt t ex i drömmar eller språk, symboler och felhandlingar. Språket och invånarna i det omedvetnas värld är symbolerna; uttrycksmedlet är drömmarna. Det omedvetna är den gode vännen, vägledaren och rådgivaren åt de medvetna delarna av personligheten. Det är framför allt genom våra drömmar och fantasier dagtid samt nattlig tid som vi kan förstå våra egna unika behov. Enligt Freud är drömmen ”kungsvägen till det omedvetna”. De inre symbolerna kan inte dechiffreras inom ett symbollexikon. De är värdefulla uttryck för Dina egna unika behov och precis lika ”verkliga” som någon annan företeelse i Ditt liv.

De som valt att leva enbart i det medvetnas värld och som avvisar förbindelsen med det omedvetna, har begränsat sig själva till medveten logik och lagarna för det medvetna, ordinära livet. Det psykodynamiskt orienterade psykoterapeuter gör är att rikta sin kommunikation till såväl medvetna som omedvetna nivåer inom personen. Det handlar således inte om att åsidosätta logiken utan om att bredda det inre spektrat, att även lyssna till sidor inom människan, som vid ett första påseende kan verka irrationella, motsägelsefulla och svårförståeliga. Det har även visat sig att vissa kroppsliga och psykiska symptom är symbolartat meningsfyllda. En människa som lever i en outhärdlig situation kan exempelvis utveckla en spasm så snart han försöker svälja: ”han kan inte svälja det, situationen står honom upp i halsen eller han känner sig tvångsmatad”. En kvinna som får kräkningar så snart hon försöker äta, ”kan inte smälta” ett visst fenomen i livet. Under likartade, stressbefordrande omständigheter får en annan person ett astmaanfall: ”han kan inte andas luften hemma”.

Problematiken ger sig först tillkänna genom våra drömmar, ger signaler som om vi tolkar dem rätt också förmedlar en lösning på svårigheterna. En man kan drömma att han sticker en nyckel i ett lås, att han hanterar en tung käpp, eller att han bryter upp en dörr med en murbräcka. Var och en av bilderna kan betraktas som en bildlig framställning av sexualitet. Men den omständigheten att hans omedvetna för sina egna syften valt en speciell bild, antingen det är nyckeln, käppen eller murbräckan är också av största betydelse. Ofta leder den fortsatta undersökningen till upptäckten att det inte alls är sexualakten som avses utan någon helt annan psykologisk knut. Att drömma om nålar, knivar eller saxar kan betyda omedvetna ”stickiga och vassa känslor”. Stängda, låsta dörrar kan betyda massivt motstånd eller stora behov av att ännu en tid försvara det inre mot medveten insikt och förståelse. Att drömma om att vara inlåst och inte komma ut, kan handla om instängda fobiska känslor. Kroppslig kraftlöshet kan ibland översättas med otillräcklighetskänslor av mer känslomässig natur. Ett träd är ett bra exempel på ett motiv som ofta uppträder i drömmen och som kan ha en mängd olika betydelser. Det kan symbolisera utveckling, fysisk växt eller psykisk mognad, det kan symbolisera offer och död (Kristi korsfästelse), det kan vara en fallossymbol och mycket annat.

Ett motiv inom imaginativ psykoterapi är att föreställa sig ”tre träd”. Om Du blev ombedd att föreställa Dig tre träd och skulle jag inte bli förvånad om dessa träd på något sätt hade ett relaterande till varandra. Föreställ Dig trädslag, storlek, form, färg, deras inbördes placering, årstid mm…………..
I mitten av 1970-talet introducerade Hans-Carl Leuner från Tyskland sin psykoterapeutiska arbetsmetod under beteckningen Symboldrama. Denna har med tysk grundlighet utvecklats till en välstrukturerad psykoterapiprocess. I USA har Joseph E Shorr introducerat en samling föreställningstekniker med motiv utvalda för att bearbeta speciella problemområden.
I Sverige har beteckningen ”föreställningstekniker under förändrade medvetandetillstånd” blivit ett övergripande begrepp för alla de psykoterapiformer som arbetar med patientens inre föreställningar på bildmässig och verbal bearbetningsnivå. Närheten och likheten med andra psykoterapiformer, som också innehåller föreställningsprocesser tex gestaltterapi, bildterapi, musikterapi, psykoanalys etc blir härigenom allt mer uppenbar.

Symboldramat är en psykoanalytiskt orienterad metod. Det symboliska innehållet i föreställningarna uppfattas som uttryck för individuell problematik och man orienterar sig efter den psykodynamiska uppfattningen om det omedvetna. Drifts- och försvarsmekanismers dynamik, feltolkningars dynamik och om överföring och motöverföring. Metoden bygger på en teori och klinisk erfarenhet om att det finns en nivå kallad bildmedvetandet, som ligger mellan det medvetna och det omedvetna och som passeras vid insomning och uppvaknande. Det kallas också för hypnagoga bilder. Förståelsen och tolkningen av bilderna bygger på Freuds lära om drömmarna och på Jungs symbolteori. Reella konflikter och betydelsefulla personer framställs symboliskt och denna regression möjliggör ett känslomässigt återupplevande av förträngda minnen och känslor, en avreagering och en nyinlärning. Symboldramaterapeuter brukar framhålla fördelen med att terapiformen ”opererar direkt på symbolen”, det är inte alltid nödvändigt att terapeuten förmedlar medveten förståelse, inre förändring sker ändå. Även små emotionella förändringar blir märkbara i bildernas beskaffenhet.
Symboldrama kan användas för diagnosticering, behandling och utvärdering av psykoterapiresultat.
Metoden intar en särställning mellan rent hypnotiska metoder och psykoanalytiskt orienterad terapi.
Metoden är en dagdrömsteknik där patienten drömmer under terapeutens närvaro och skydd. Terapeuten kan delvis dirigera drömmarna.

Symboldrama och Shorrtekniker används för att få fokus på betydelsefulla känslor och upplevelser hos patienten. Upprepade föreställningar med hjälp av olika bearbetningsmotiv runt ett problemområde leder efter hand till en känslomässig integrering och insikt hos patienten. En fördel med dessa behandlingsmetoder är att integrering och förändring sker i en upprepad och individuell process, till stor del oberoende av om terapeuten förmedlar något av sin förståelse av patientens upplevelser.
I praktiken kan föreställningsteknikerna presenteras på olika sätt. Joseph E Shorr använder dessa som en del av kommunikationen med patienten. Under samtalets gång föreslås olika teman eller motiv beroende på aktuellt problemområde. Till skillnad från symboldrama användes hypnosmetodik för att uppnå trancetillståndet, vid behov kan även fördjupningstekniker användas. Då en förtroendefull arbetsrelation har upprättats mellan patient och terapeut räcker det ofta med att ge instruktioner om att föreställa sig ett motiv, att fantisera kring det och lita till tidigare erfarenheter och kunskap om det hypnotiska tillståndet. Symboldramat har elva standardmotiv, medan Joseph Shorr har beskrivit bortemot tusen alternativ.

Regressionshypnos är en samlingsbeteckning för olika hypnosmetoder, vilkas syfte är att föra patienten tillbaka till tidigare livserfarenheter, vilka är av betydelse för de aktuella svårigheterna. Syftet är att medvetandegöra glömda eller bortträngda livshändelser, att se sambandet mellan nutid och det förflutna och att också skilja upplevelserna från varandra. John G Watkins har beskrivit hur man terapeutiskt arbetar med affektbron. Den aktuella känslan, kroppsupplevelsen eller symtomet utgör det brofundament varifrån patienten regressivt får återuppleva och genomleva tidigare traumatiska livshändelser. John Watkins har tillsammans med sin fru Helen utarbetat Ego-state therapy, där man i hypnosterapi arbetar med dissociativa tekniker där olika delpersonligheter inom individen, ex treåringen får komma till tals, parallellt med andra signifikanta åldrar, känslor och upplevelser. Metoden är integrativ, så till vidare att patientens vuxna sidor bidrar med en djupare förståelse till yngre delar och vice versa.

Hypnoanalys är en kombination av psykoanalys och hypnos. I det förändrade medvetandetillståndet är patienten mer trygg och i upplevelsen av ökad egenkontroll tillåter de psykologiska försvaren ett snabbare och mer effektivt utforskande av tidigare livshändelser. Det hypnotiska tillståndet underlättar både fria associationer i den ”inre resan” och även utlevelseupplevelser av lugnare eller mer kraftfull karaktär. Drömmar kan induceras eller ”drömmas färdigt” under hypnos och terapeuten kan även ge suggestioner om att underlätta hågkomsten av nattliga drömmar. Med hjälp av hypnos kan patienten återföras till en situation där denne känt sig överväldigad, en s.k. traumatisk upplevelse. Under terapeutens trygga stöd återuppleves händelsen så detaljerat som möjligt i  fantasi och bilder. Upplevelsen av att tidigare ha blivit överväldigad och inte förstå innebörden av det inträffade byts ut mot en känsla av kontroll och förståelse. Möjlighet till bearbetning ger en känsla av integration och försoning.

Suggestionsterapi/självförtroendeträning. Hypnos är ett tillstånd av ökad mottaglighet för de formuleringar och förslag på nya infallsvinklar psykoterapeuten presenterar/förmedlar till patienten. De tidigaste beskrivningarna av hypnosterapi handlar om direkt suggestionsbehandling och posthypnotiska suggestioner. Denna typ av suggestionsbehandling lämpar sig väl när symtomen inte fyller någon mer djupt liggande funktion och där patienten är väl motiverad till förändring (när ingen ambivalens föreliggger till att bli fri från svårigheterna). Områden som lämpar sig för denna modell är olika psykosomatiska besvär där det finns yttre och inre stresskomponenter, rökavvänjning, övervikt, sömnproblem, sexuella svårigheter, ofrivillig barnlöshet etc.

Självförtroendeträning bygger på jagstärkande suggestioner, terapins mål är att stärka de resurser som redan finnes och på så sätt bygga upp en mer positiv självbild. Patienten får hjälp med att formulera en realistisk målsättning och med hjälp av väl genomtänkta delmål utvecklas i sin egen takt. Styrkan i denna teknik bygger på principen att nervsystemet inte kan skilja mellan upplevelsen av en verklig situation och en hypnotiskt upplevd situation. Vi skapar på så sätt ett ”minne av framtiden” (enl. Lars-Erik Uneståhl).